Vi åker till Key West - Floridas och USAs sydligaste ställe

1912 invigdes järnvägen som tog tåget ända ner till Key West - the overseas railroad. Genom massor av öar och vatten byggdes broar som möjliggjorde detta. 1935 förstördes den så pass i en orkan att det inte var värt att återställa. Istället återanvändes stora delar för att 1938 öppna bilväg ner. Idag kan man på vissa ställe se den gamla bron parallellt med den nya. 

Det var en fin tur att ta sig ner till Key West. Fina vatten och en del båtar att titta på. Barnen tyckte kanske inte det var så fantastikt men vi tyckte det var häftigt med bro efter bro och åka över den ena ön efter den andra. 

Vi körde alltså väg 1 ner till Key West och tog den östra vägen när vi kommit över till ön för att köra förbi den mest kända stranden Smathers beach. Men vi stannade inte, utan körde in i staden för att parkera. 

Eftersom det var lunchtid så inledde vi med att besöka Schooner wharf bar där vi käkade fish and chips. 

Vi kollade lite vid hamnen och gick i några souverniraffärer. 

Det var kul att se men galet varmt så ganska snart gick vi vidare. Kilade förbi några ställe som vi hört om - Sloppy Joes - en ganska stor bar med livemusik. 

Vi gick vidare mot den kända shopping och pubgatan Duval street där vi shoppade lite nya dojor. 

Självklart var vi sen tvungna att hitta ett ställe för att äta Key Lime Pie som verkar vara grejen här nere. Jag gillade det!

Det var en varm dag och jag kan väl säga att Key West och alla läckra barer och ställen att läska sig hade suttit fint att utnyttja om man rest utan barn. Men med barn tycker jag inte det var så himla kul i Key West stad. Kanske om vi haft ett hotell som de kunde slappa på och ta sig ett dopp så hade saken varit annorlunda. Men vi fick gjort en del av det "man ska" i Key West och fick en bra känsla av vilket ställe det var. Hela atmosfären var som jag hade hört, avslappnad och trevlig. Det var en annan typ av känsla än övriga ställe vi besökt i USA. Mer karibiskt och "flummigt" - på ett bra sätt. 

Hade jag varit själv på besök i Key West hade jag gått en hel dag och kollat på hus. De är så fina, verkligen alldeles underbara. Vackra trähus i alla möjliga färger. 

För sakens skull var vi självklart tvungna att åka förbi Ernest Hemmingways hus, även om vi inte orkade engagera oss i att gå in. Råkade även parkera utanför ett hus som enligt skylten utanför var Hemmingways första boende.